Slaviero

Jag funderar på om jag var kille i mitt förra liv, och om de nu är så att det finns lite man kvar. Lite lite karl som liksom aldrig lämnar kroppen. Det är nämligen så att när jag blir sjuk så blir jag ganska så lik en man. Inte utseende mässigt alltså, det vore ju väldigt märkligt, utan mer i hur jag beter med. Helst av allt vill jag bara lägga mig ner och gråta.
I dag är ett sådant tillfälle.. känner mig så jävla trött, gnällig och sur. Snorar gör jag också.

stackars, stackars mig!

 

Två st sjuka snorbilder på mig.