Hola frutatoz!

Jag och min käre sambo städade vår stora garderob i sovrummet i går.  

Var rätt längesedan den blev städad, så vi tar inga risker tänkte vi. Jag började med att knyta ett tjockt rep runt magen på min sambo, den andra änden av repet knöt jag fast i en plint som jag dagen innan lät gjutas fast i golvet i sovrummet.
Jag kysste min sambo farväl och vinkade av honom när han hukade sig, grabbade tag om sin lyckta och försvann i in garderoben....den svarta, mörka garderoben.
Sekunderna gick..de förvandlades till minuter, Minutrarna blev till timmar, långa timmar... Jag väntade och väntade....

Till slut (!!) hörde jag något där inne, ett litet host, ett litet steg. Jag såg det svaga skenet från en flämtande lyckta. Och helt plötsligt stog han där i garderobens dörrmynning. Min älskade man, sotig och mager. Uttorkad och sliten. Men han log, och sa: Älskling, jag klarade det! Jag renade den understa hyllan, och ÖVERLEVDE!