Slaviero

Hörde på radion i morse att 20/11 är årets tråkigaste dag. Enligt statistik alltså..

Detta tyckte jag lät lite ledsamt, och jag kände genast att det är dags för LITE TIPS!

 

TIPS VAD DU KAN GÖRA FÖR ATT FÅ EN PEPPIGARE DAG!

 

1. Dansa med dina kollegor/skolkamrater

 

2. Dricka vin.

 

3. Dricka vin ur en rolig mugg.

 

4. Dricka vin ur en rolig flaska.

 

5. Dricka vin ur kåsa.

 

6. DANSA ZUMBA.

 

7. Pussa någon söt.

 

8. Läsa min blogg.

 

9. Sjunga för folk på stan.

 

10. Köpa nya skor. (om ni är lite fattiga så här innan lön, så kan man ju alltid beställa mot faktura...heh..)

 

11. Dricka vin på fat.

 

 

Jag har grubblat. 

 

Mitt grubbel handar om sport. Den handlar om all sporthysteri och allt sportintresse. Det är väl jättebra att det finns olika sporter och att alla har en alldeles egen favoritsport (oavsett om du utövar den eller om du nöjer dig med att titta på) 

Och så finns det dem som alltid har ett behov av att hävda sig, de som hyllar sin "egen" sport till skyarna och sedan kastar skit på alla andra. Jag blir så FÖRBANNAT trött på allt joll, jag blir så trött på människor som säger "Det där räknas inte som en sport" eller "Det där är fjolligt"  eller "Det där är bögigt" osv..  Till vilken jävla nytta? Vinner ditt fotbollslag mer om du säger att hästhoppning är för idioter? Tar ditt hockeylag fler pokaler om du säger att bandyn är fjollig? Är brottning verkligen häftigare än gymnastik, bara för att du säger det?  På vilket sätt blir du häftigare om du skriver en massa skit på din facebookwall? 

 

Nä, just det! Lägg av! Låt folk pyssla med det dom vill och de dom mår bra av.

 

PUNKT! 

Jag har fått nått jävla attackryck och fått för mig att jag ska börja på nått som heter gymmix.... Gymmix är olika gruppass som man kan vara med på. 

I måndags provade vi zumba. Vi talade om för instruktören att vi var nybörjare, hon sa att det inte var några problem men att hon skulle köra på rätt fort eftersom att de övriga i gruppen började för flera veckor sen. Jag borde redan då anat oråd. 

 

19.10: Passet drar i gång med uppvärmning. 

 

19.15: FLÅS FLÅS FLÅS! Uppvärmning my ASS!! 

 

19.20: Känner blodsmaken in munnen. Instruktören skriker: BRA! VI TAR EN TILL UPPVÄRMNINGSLÅT SÅ ALLA BLIR RIKTIGT VARMA. Jag försöker skratta men ur min mun kommer bara ett väsande ljud..

 

19.30: Jag flaxar vidare i ett desperat försök att efterlikna alla uppvärmningsrörelser. Frukar de kommande zumbamovesen. 

 

19.40: DAGS FÖR ZUUUUUUMBA! Vrålar instruktören, och knäpper på en låt som har så snabb takt att jag inte ens uppfattar någon melodi.

 

19.42: HÖGER, VÄNSTER, ARMAR UPP, ARMAR NER, UP, DOWN, SLIDE, DUUUUUTT, AFRIKANSKAARMAR! Jag fattar noll....

 

19.50: Låten tar slut. VILA, tänker jag. NY HETSIGTOKTAKTSLÅT, tänker instruktören. 

 

19.55: VAAAAAAAAAAAAAATTEN. Jag gör vad som helst för VAAAAAAAATTEN!

 

20.00: Använder hela min hjärnkapacitet åt att försöka klura ut hur ett "sambasteg" ska se ut. 

 

20.03: Lyckas pricka in movesen: Afrikanska armar och dra, dra, dubbeldra. YES!! 

 

20.05: FAN, kommer av mig igen. 

 

Vi får sen dansa till en "lugn" låt som avslutning och sen är det stretching. 

 

I kväll är det powerstep på träningsschemat. Ordet "power" skrämmer mig en aning. 

 

Äkta kärlek, hur vet man om det äkta kärlek? Hur vet man om personen som man är tillsammans med är den rätta? 

Som det relationsexpert som jag faktikst är så måste jag ju säga att det finns många saker som spelar in, tex vad man har för värderingar, att man respekterar varandra, att man kan prata med varandra och såna saker. 

 

Men sen finns det ju en annan grej som är helt avgörande, som är det mest grundläggande för att få ett förhållande att funka. 

Och denna viktiga grej upplevde jag och min sambo så sent som i morse. 

 

Jag la av en redig fis, den var ganska kort och hade ett ganska dovt ljud. Sekunden efter "svarar" Anders med en fis i EXAKT (ja, exakt. Jag har fisgehör) samma tonart!

Våra blickar möts och precis i den sekunden inser vi båda att det är vi, resten av livet. 

 

 

 

 

Är ute och åker lite bil med min kompis Sara.

 

Jag: Här brukar det vara mycket katter. 

 

Sara: Brukar det? 

 

Jag: Ja, det bor i ladan här uppe tror jag.

 

Sara: Åh stackars, är det såna där....ladkatter? 

 

 

 

Ja, för ladkatt är ju en ras..

 

Som rätt många redan vet så är jag VÄLDIGT beroende av nässpray. Jag har nässpraysflaskor överallt, och om någon av dem tar slut så får jag panik. KAN EJ LEVA UTAN NÄSSPRAY. 

Kruxet är ju det, att om man använder nässpray under en lång period så försämras luktsinnet (iaf mitt) rätt så mycket. 

 

Nu är det så här, vi städade bilen i slutet av förra veckan och nu kan jag inte känna om det luktar skurmedel i bilen....eller om det luktar prupp? 

 

 

Gränsen är ju hårfin..eller?

 

 

 

 

När jag vaknade i morse var jag lyckligt ovetande om vilket kaos som skulle möta mig. Allt började som vanligt, klockan ringde och vi klev upp.....sen gick allt åt helvete.

Detta blir nog en lång historia, men jag hoppas att ni orkar läsa allt och tillsammans uppleva sorg, förtvivlan, hopp och glädje med mig.

 

 

Kl 7,45 skulle min sambo infinna sig hos tandläkaren, som den underbara och snälla flickvän som jag är så erbjöd jag mig att skjutsa honom dit. Jag släppte av honom utanför folktandvården och brummade sen hem för att hämta hunden och min frukost. Väl hemma inser jag dock att jag inte har någon dörrnyckel med mig. Går tillbaka till bilen för att hämta min mobil och ringa till Anders, väl framme vid bilen gör jag den mest fasansfulla upptäckten, MOBILEN ÄR INNE I DET LÅSTA HUSET.

Jaja, jag hoppar in i bilen igen och åker tillbaka ner till folktandvården, går in och sätter mig i väntrummet för att vänta på Anders (och nyckeln) 

Jag väntar....

 

och väntar...

 

och väntar...

 

och väntar...

 

Klockan har nu passerat halv 9 och jag tänker "VART FAN HÅLLER HAN HUS??!"

Jag bestämmer mig för att fråga i receptionen om de vet vilket rum Anders befinner sig i, då kanske jag kan smyga in och hämta nyckeln.

Följande dialog uppstår:

 

Jag: Hej. Jag letar efter min sambo, Anders Jansson. Kan du se vilket rum han är i?

 

Receptionskvinnan: Anders Jansson? Har du nått personnummer på honom?

 

Jag: Ja, självklart! Det är.......eh...åttiotre....ehh...eller vänta....åttiofyra...ELLER NEJ..åttifem..eh..

 

Receptionskvinnan: Du kanske har ett telefonnummer i stället?

 

Jag: Ja men de kan jag...det är 076....eh 0769....eh..5?

 

Receptionskvinnan: Det här var alltså din sambo?

 

Jag: Hehe...ja. Jag är lite...dålig på....heh..siffror.

 

Receptionskvinnan: (aningen tveksam) Men vet du vilken tid han skulle vara här i dag då?

 

Jag: JA, men det har jag iallafall koll på! Han skulle vara här 7,45 (Åh, nuuu kommer allt lösa sig)

 

Receptionskvinnan: Jaha, ja nu hittade jag honom!

 

Jag: Vilken tur, vilket rum är han i? Jag ska hämta en nyckel nämligen.

 

Receptionskvinnan: ........han har redan gått.

 

WHAT?!?!? Här hade jag alltså suttit i väntrummet i ca 40 minuter och MISSAT att han gått ut. Efter en ganska lång övertalning om att Anders (killen jag varken kunde mobil eller personnummer till) är min sambo på RIKTIG så går kvinnan i receptionen med på att låna mig en telefon och att ge mig Anders nummer. Jag ringer....och Anders svarar inte.

 

 

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!! Säger jag inte då, utan jag tackar den snälla receptionskvinnan för hjälpen och går ut därifrån.

 

Jag bestämmer mig för att åka till Anders jobb och hoppas att jag kan få störa honom där. Väl framme där Anders jobbar uppstår ett nytt problem, jag kommer inte in i byggnaden... Jag rycker i dörren, i vad som känns en evighet, tills jag tillslut ser lappen "RINGKLOCKA" och under den sitter en liten knapp som jag trycker på. Dörren går upp (Yeeeees, en liten seger)

I receptionen på Anders jobb sitter en mycket trevlig kvinna, hon hjälper mig att ringa efter Anders som nu (lyckligtvis) svarar. Hon ber honom komma till receptionen där hans sambo väntar på honom.

 

Efter bara någon minut dyker han upp, likt en ängel sveper han in genom dörren och med ett leende frågar han

- Glömt nyckeln?

 

 

 

Jag var räddad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Snodde denna lista från detta geni ---> Hanapee

 

 

Nämn något som gjorde dig glad igår!

Min söta lilla pluppsambo gör mig glad varje dag. I går kom jag hem till lagad mat och gosiga pussar, och det är ju aldrig fel.

 

Vad gjorde du kl 08 i morse?

Brummade från preem ner till stallet och mockade hästbajs. 

 

Vad gjorde du för 15 min sedan?

Pratade i telefon. 

 

Det sista du sa högt?

Åh, herrejösses! (Högt för mig själv)
Det är oftast det jag säger efter jag pratat med puckade nötter på telefon. 

 

Det senaste någon sa till dig:

Förmodligen nått puckat. I telefonen...... Åh, herrejösses! 

 

Vad har du druckit idag?

Hallon och blåbärs smoothie och te. 

 

Vad var det senaste du åt?

En  satsumas. 

 

Vad var det senaste du köpte?

Bensin till den otacksamma biljäveln. (Som förmodligen inte kommer att starta sen i dag efter detta uttalande....karma) 

 

Drömmer du mardrömmar?

I natt drömde jag att jag och Sara åt knark ur en fryspåse.... vet inte vad den drömmen är för genre. 

 

Vad ser du om du tittar till höger?

Ett block och en tom temugg. 

 

Vad gör dig glad just nu?

Presenter! Bring it on!  

 

Vad ska du göra härnäst?

Äta en kaka tror jag. Gött va?! 

 

Kläder just nu?

Fula chinos, en ful tjock tröja och fina vita converse

 

Vad är viktigast för dig?

Att jag och alla som jag tycker om ska få må bra och vara frisk i ett helt långt liv. Och nässpray! Det är viktigt.

 

Är du kittlig?

När jag har lust. 

 

Snarkar du?

Nej! Det gör jag inte. Fast Anders säger att jag gör det...men det är ljug! 

 

 

 

Nu är det lite mer än ett år sedan du försvann... Jag tänker på dig varje dag och saknar dig varenda sekund. Ofta slits jag mellan hopp och förtvivlan. Gjorde jag rätt som lät dig gå? Gav jag upp för tidigt? Kunde jag verkligen inte kämpa mer? 

Jag hoppas iallafall att du har det bra där du är nu, jag hoppas att du inte har ont. 

 

Min allra bästa vän <3 Jag längtar så fruktansvärt efter dig.