Det var så himla underbart att gå i skolan, självklart rätt tungt och i bland tråkigt också, men det var så underbart att ha LOV!

Och mest speciellt var ju sommarlovet. Jag minns känslan, när man gick i typ 5:an 6:an och det närmade sig skolavslutning. Man planerade och man letade efter fina kläder att ha på sig, man köpte nya skor som matchade outfiten. Man längtade och längtade, provade sina nya kläder hundra ggr, speglade sig och kände sig finast i hela världen.
Så helt plötsligt var skolavslutningsdagen där! Man klev upp tidigt och fixade och klädde på sig sina nya fina kläder. Pappa hade satt björkris och svenskaflaggor på bilen. Vid infarten till gården stog små björkträd i vita plasthinkar, i bland var de pyntade med gulblåa ballonger eller serpentiner.
Hela vägen till skolan var en enda stort pirr, man längtade, men samtidigt var det lite vemodigt, det var ju en sån lång stund man skulle vara i från varandra.
Väl på plats så sjöng man de två miljoner (läs: tre) psalmerna som någon för längesedan bestämt att man skulle ha med på en skolavslutning. Och man längtade hela tiden efter rektorn som skulle kliva upp i talarstolen och säga de magiska orden "jag önskar er alla en trevlig sommar" och så var man fri!

Underbara känsla, att veta att man hade fler veckors lång ledighet framför sig, men bad, lek, värme och en massa bus.
Jag skulle kunna ge mycket för att få vara liten bara en enda sommar till..