Sprang i går igen... ångrade mig då, ångrar mig fortfarande. Min arma lilla kropp! Det mest ironiska var att det låg en liten kakburk och lockade på mig efter vägen. Min fråga är nu, vem av er var det? Vem var det som la ut kakburken?! Det enda jag kunde tänka på resten av kvällen var vaniljdrömmar och ballerinakakor.....ååhhh...NEJ FOKUS NU LOLLO!! Morötter är gott det med....
Åh, vem försöker jag lura? Morötter är ju faktiskt svinäckligt och inte ett dugg likt en ballerinakaka som är fylld med choklad och kärlek och livglädje....åååååååhhh!
LÄGG AV SA JAG!
Så här blev det nu, för att nån dum liten människa lämnade sin kakburk i skogen! Nedskräpning är inte endas onyttigt för naturen! HÖR DU VAD JAG SÄGER!
Känner mig alltid sjukt duktig när jag har varit ute och motionerat. Gillar känslan. Men det finns fan inte en enda känsla som är trevlig under själva träningspasset. Så här ser en joggsträcka på 2 km ut för mig (ja, det är max jag orkar....lägg av)
100 m: Har börjat jogga lite lätt, känns okej. Härligt det är ute
300 m: Oj, börjar bli lite torr i munnen, flåsar jag verkligen redan?
400 m: JÖSSES! vad gör jag mot min kropp?! Detta kan omöjligt vara bra.
Det hade ni inte förväntat er va? Att lilla jag skulle blogga. Men jävlar i min lilla låda, här är det ju ett inlägg ändå!
Tänkte berätta att jag och pojkvänsvaskern har börjat träna (paus för skrattanfall....) men ja, de är faktiskt sant. Vi både joggar och powerwalkar. Problemet är dock att jag blir sur på min man när han tränat och jag inte har haft tid... Men varför då? Tänker ni nu. JO FÖR ATT NU HINNER JU DEN JÄVLEN SPRINGA I FRÅN MIG SÅ FORT JAG KÄNNER ATT JAG BEHÖVER BANKA LITE VETT I HONOM!!
Denna lista ses ofta på facebook just nu, känner bara att jag som "hästtjej" har några invändningar..
SANNINGEN ÄR:
Att leva med en hästtjej innebär..
att hon älskar dig, men aldrig på en odelad förstaplats. -Okej okej, denna kan jag hålla med om fast å andra sidan så älskar jag ju faktist mina föräldrar och min katt och mina kompisar också.. Undra hur det är med icke "hästtjejer"??
att fredagsmys antagligen är fredagsfrys i ett ouppvärmt ridhus.Haha, åh jesus! Jag ligger hellre i soffan med godis och chips än att få frostskador i ett ridhus.
att hennes moderskänslor är högt utvecklade fastän hon drar en häst i ett grimskaft bakom sig istället för att putta en barnvagn framför sig. Eller att du gör det ena och hon det andra.- Haha, åhh vad kul! Jag är ju vääääääldigt moderlig! Eller så är jag ett förvuxet barn.. nått av det var det iaf.
att hon hellre åker på hoppmeeting i Avesta och bor i bilen. än en på en shoppingweekend i Barcelona. Eh, nej?!
att hon hellre lägger ett par tusen på en ledbehandling på hästen än ett par hundra på en ansiktsbehandling till sig själv. Okej, erkänner mig besegrad igen, denna kan faktiskt stämma... crap.
att hon inte säger "Älskling, vänta är du snäll" utan bryskt drar dig i tröjan och säger "Prrrrroo, stanna!" Jag skulle aldrig prrrrroooa min pojkvän, ALDRIG! Av det enkla skälet att han aldrig skulle lyssna på det. Prova -STANNA POJKVÄNSUSLING! Det är garanterat mer effektivt.
att hon tycker att det är viktigare med en kille med dragkrok på bilen än en kille med drag i bilen. Det som känns lite mer prio är väl kanske ett körkort till att börja med (Hint Anders, hiiiint)
att hon prioriterar att mocka rent i stallet före att bädda rent i sängen. Här är väl grejen lite mer att man MÅSTE mocka åt hästen oftare än att bädda sängen. Man har ju inte så mycket att välja på liksom.. jag brukar ju inte bajsa i min säng.
att hon lusläser hästannonser på samma sätt som du kollar bilannonser. Skillnaden är att hon kan "råka" köpa en som är lite trasig, bara för att den var söt och hon tyckte synd om den. Nä, det gör hon inte för hon råkar nämligen ha världens bästa häst redan och förresten så måste hon spara pengar till stundande partytillfälle.
att du tycker att du är grym för att du tar femtio i bänkpress, medans hon kan rulla trehundrakilo ensilagebal, skjuta en överfull skottkärra, äta middag och prata i telefon samtidigt. Inte en chans att min man skulle ta 50 kg i bänk.. Och jag hatar att äta mat och prata i telefonen samtidigt, man blir ju så jädra flåsig. De andra är dock en baggis!
Men vad vet jag? Jag kanske inte är någon "riktig hästtjej"
Det finns få saker här i livet som jag verkligen hatar, men det finns en grej (bortsett från IDIOTER som inte blinkar i rondeller) som verkligen får mitt hat att växa. Det är Aftonbladets hemsida!
HERRE MIN JÄVLA GUD. Segare sida får man leta efter. Den går så långsamt att ladda upp att jag hinner gå på toa och kissa och sen sitta framför datorn och bli kissnödig IGEN innan helvetessidan laddat klart.
Här kommer även en lista med saker som är snabbare än Aftondraåthelvetebladet.se
1. En förlamad snigel i en uppförsbacke. 2. Att smälta en sten i en stekpanna. 3. En livstid. 4. Natten före julafton. 5. Målarfärg som torkar. 6. Jag, på bilden nedanför.
7. Väntetiden på jouren på sjukhuset. 8. Att krypa baklänges från söderala till en kiosk i umeå och köpa tidningen i pappersform och sedan ta sig hem genom att använda sig av principen "två steg fram och ett steg tillbaka" 9. Allt.
I dag har jag och Anders varit tillsammans i 4 månader (officiellt på FB, och alla vet ju att det är det som räknas) I kväll ska vi fira det med att köra flyttlådor....
Tur att man bara firar 4 månandersjubileum en gång.
Pojkvännen åker till stockholm i helgen, vilket innebär att jag är ensam hemma i huset. Här kommer alltså en lista på vad jag ska hitta på under tiden.
- Hoppa i sängen. - Dricka juice direkt ur kartongen. - Leka "inte nudda golv" - Klä ut mig i Anders kläder. - Bara äta donkenmat. - Ha provsmakning i barskåpet. - Sjunga högt. - Kissa med öppen dörr. - Bara kolla på sex and the city och top model. - Måla naglarna i sovrummet. - Limma fast Anders skor på hallgolvet.
Känns som att jag kommer att få timmarna att gå denna helg också. Skönt!
Jag tog nyligen beslutet att ta bort min älskade ponny. Min fina, vita, underbara ponny.
Du lärde mig allt, hur man hoppar, hur man tar hand om en häst, hur man rider och framför allt, hur man ramlar av utan att slå ihjäl sig. Du lärde mig att kärleken till ett djur kan vara starkare än nått annat, du litade på mig på samma sätt som jag litade på dig.
Jag minns dagen, dagen du blev min. Jag var lyckligast i världen, ville berätta för alla om den vita ponnyn som stog i stallet, att det var min ponny. Jag minns våran första hopptävling, jag packade ner allt jag hade i mitt skåp i stallet, i flera timmar smörjde jag sadeln och tränset. Jag borstade dig tills du blänkte. Trea kom vi, jag grät av lycka i flera timmar efteråt. Jag minns att vi tolkade på vintrarna och hur vi tjuvred på nysådda åkrar på sommaren. Du var så snäll, den allra minsta lilla ryttaren kunde rida dig och du ställde alltid upp på allt tok jag tyckte att vi skulle göra.
Så kom den dagen, den kalla höstdagen i oktober för ungefär ett år sedan, som skulle ändra på allt. Du var halt. En blödning i en sena sa veterinären. I ett år vilade du från ridning och träning, ett helt år tog det för mig att förstå att du inte skulle bli frisk. Den 25 oktober i år tog jag mitt svåraste beslut någonsin och den 3 November åkte vi upp till veterinären för att avsluta ditt lidande.
Smärtan inom mig var (och fortfarande är) obeskrivlig. Den snälla veterinärtjejen frågade om jag ville se dig en sista gång, när du hade somnat in. Jag hade bestämt mig långt innan att jag inte ville det men nått fick mig att ändra mig. Du var så vacker där du låg, dina ögon var dimmiga och livlösa men det såg nästan ut som att du log. Det såg så fridfullt ut. En sista gång strök jag dig över halsen och pussade din fina mule. En sista gång drog jag in din lukt i min näsa och drog min hand längst din man. En sista gång sa jag farväl till min allra bästa vän.
Sov gott min älskling, jag hoppas att vi ses igen någon dag <3
Ni vet när man har den där känslan i magen, det liksom smärtar lite och känns lite obehagligt. Man vet inte om man är bajsnödig eller om de kan vara nått annat. Då, gott folk, har jag ett rackarns bra knep så man snabbt får reda på hur det ligger till.
Man går helt enkelt in i badrummet och ställer sig och tittar på toalettstolen, är då fallet så att din magsmärta beror på att du är bajsnödig, ja då sätter kroppens egen bajsapparat omgående i gång och det är bara att sätta sig ner och låta det ske. Om det därimot inte händer nått när du står där och glor, då är det säkert mensvärk eller alla daim du ätit på jobbet som orsakar ditt obehag.
Ha en bra dag alla!
Mvh Dr Lollo Slaviero. Egenutnämd professor i allveteri.
Här om dagen så lånade jag en skjorta av min pojkvän och hade på mig på den på jobbet, i natt sov jag i pojkvännens kalsonger och i dag har jag hans linne och strumpor på mig.
Här kommer en mkt intressant lista på 6 saker som gör mig less!
1. Mörker, höstmörker alltså..redan sjukt less!
2. När man tappar puderdosan i golvet.. fett less!
3. När man lagar makaroner/strips/korv/donkenmat och upptäcker att man inte har någon ketchup hemma.. Obeskrivligt less!
4. När man gjort sig "klar" för natten och går en trappa upp till sovrummet, man bäddar ner sig i sängen, pussar pojkvännen och gosar in sig i hans famn...och DÄR kommer man på att man glömt mobilen/p-pillren/nässprayen/nått annat livsviktigt på nedervåningen. FÖRBANNAT LESS!
5. Regn
6. FOLK SOM INTE FUCKING BLINKAR UT UR RONDELLER! BRINN I HELVETE, VAD LESS JAG BLIR!
Tur att jag i övrigt är en sån lugn, glad och kontrollerad människa.
Det finns en människa på jorden, som har mitt hjärta i sin hand. Han får mig att stamma och staka på orden, jag blir till och med mållös i bland. Jag har aldrig kännt så här förut, jag har aldrig vart så kär. En önskan om att det aldrig ska ta slut, att det alltid ska vara så här. För mig betyder du mer än allt, du får mig att från marken lätta. Det jag känner för dig kommer aldrig att bli kallt, för jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Haha, måste bara berätta om min söta pojkvän och de ännu sötare han sa till mig i går morse när jag skulle åka till jobbet.
Jag går upp för trappen och hör hur Anders snarkar inne i sovrummet, jag tassar in dit och pussar lite på honom och väcker honom ur snarksömnen. Han blinkar lite (läs: vääääääldigt) sömnigt och frågar sen med världens sötaste sovröst: - Vill du har hjälpa att skrapa rutor på bilen, älskling?
-Självklart vill jag ha det!!! OCH GÖR I ORDNING FRUKOST OCKSÅ! Skrek jag inte då, utan fick en kärleksattack och var tvungen att snabbt lämna rummet för att inte börja lipa.
