Slaviero

När jag vaknade i morse var jag lyckligt ovetande om vilket kaos som skulle möta mig. Allt började som vanligt, klockan ringde och vi klev upp.....sen gick allt åt helvete.

Detta blir nog en lång historia, men jag hoppas att ni orkar läsa allt och tillsammans uppleva sorg, förtvivlan, hopp och glädje med mig.

 

 

Kl 7,45 skulle min sambo infinna sig hos tandläkaren, som den underbara och snälla flickvän som jag är så erbjöd jag mig att skjutsa honom dit. Jag släppte av honom utanför folktandvården och brummade sen hem för att hämta hunden och min frukost. Väl hemma inser jag dock att jag inte har någon dörrnyckel med mig. Går tillbaka till bilen för att hämta min mobil och ringa till Anders, väl framme vid bilen gör jag den mest fasansfulla upptäckten, MOBILEN ÄR INNE I DET LÅSTA HUSET.

Jaja, jag hoppar in i bilen igen och åker tillbaka ner till folktandvården, går in och sätter mig i väntrummet för att vänta på Anders (och nyckeln) 

Jag väntar....

 

och väntar...

 

och väntar...

 

och väntar...

 

Klockan har nu passerat halv 9 och jag tänker "VART FAN HÅLLER HAN HUS??!"

Jag bestämmer mig för att fråga i receptionen om de vet vilket rum Anders befinner sig i, då kanske jag kan smyga in och hämta nyckeln.

Följande dialog uppstår:

 

Jag: Hej. Jag letar efter min sambo, Anders Jansson. Kan du se vilket rum han är i?

 

Receptionskvinnan: Anders Jansson? Har du nått personnummer på honom?

 

Jag: Ja, självklart! Det är.......eh...åttiotre....ehh...eller vänta....åttiofyra...ELLER NEJ..åttifem..eh..

 

Receptionskvinnan: Du kanske har ett telefonnummer i stället?

 

Jag: Ja men de kan jag...det är 076....eh 0769....eh..5?

 

Receptionskvinnan: Det här var alltså din sambo?

 

Jag: Hehe...ja. Jag är lite...dålig på....heh..siffror.

 

Receptionskvinnan: (aningen tveksam) Men vet du vilken tid han skulle vara här i dag då?

 

Jag: JA, men det har jag iallafall koll på! Han skulle vara här 7,45 (Åh, nuuu kommer allt lösa sig)

 

Receptionskvinnan: Jaha, ja nu hittade jag honom!

 

Jag: Vilken tur, vilket rum är han i? Jag ska hämta en nyckel nämligen.

 

Receptionskvinnan: ........han har redan gått.

 

WHAT?!?!? Här hade jag alltså suttit i väntrummet i ca 40 minuter och MISSAT att han gått ut. Efter en ganska lång övertalning om att Anders (killen jag varken kunde mobil eller personnummer till) är min sambo på RIKTIG så går kvinnan i receptionen med på att låna mig en telefon och att ge mig Anders nummer. Jag ringer....och Anders svarar inte.

 

 

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!! Säger jag inte då, utan jag tackar den snälla receptionskvinnan för hjälpen och går ut därifrån.

 

Jag bestämmer mig för att åka till Anders jobb och hoppas att jag kan få störa honom där. Väl framme där Anders jobbar uppstår ett nytt problem, jag kommer inte in i byggnaden... Jag rycker i dörren, i vad som känns en evighet, tills jag tillslut ser lappen "RINGKLOCKA" och under den sitter en liten knapp som jag trycker på. Dörren går upp (Yeeeees, en liten seger)

I receptionen på Anders jobb sitter en mycket trevlig kvinna, hon hjälper mig att ringa efter Anders som nu (lyckligtvis) svarar. Hon ber honom komma till receptionen där hans sambo väntar på honom.

 

Efter bara någon minut dyker han upp, likt en ängel sveper han in genom dörren och med ett leende frågar han

- Glömt nyckeln?

 

 

 

Jag var räddad.